Tassmetoden

Vissa nätter ÄR det magen. De flesta nätter tror jag dock att det är något annat som stör Ingrids sömn. Kanske känner hon sig otrygg i sömnen just för att hon har haft mycket ont i magen tidigare, det vore ju inte underligt. Vi har haft en lång lugn sömnrutin ett bra tag nu, jag tycker att hon reagerar bättre och bättre på den. Det blir lättare att få henne att somna. På sistone har hon vaknat ungefär med 90 minuters intervaller på nätterna, med ett längre pass på cirka tre timmar efter nattflaskan. Det där med flaskan är nog mest för min skull, det är så mycket lättare att få henne att somna om då. Nu har jag tänkt sluta med nattmat. Dessutom har jag börjat fundera mer på hur vi kan få henne att känna sig tryggare när hon vaknar. Så att hon vaknar till, upptäcker var hon är och att allt är som det ska, och somnar om. Det är målet. Har läst om en metod som kallas tassmetoden. Ska börja köra på den inatt, tänkte jag. Dels är hon alldeles för tung att bära omkring, dels kanske jag förstärker känslan av att sängen är farlig när jag hela tiden räddar henne från den. Och så somnar hon i min famn och fattar ingenting när hon vaknar i farliga sängen. Här kommer citat angående tassmetoden:

"Tassmetoden introducerades i Finland för ungefär 10 år sedan i Finland av psykologen Katja Rantala. Den är dock ursprungligen utvecklad av Dr Klaus Minde på McGill universitetet i Montreal. Grundtanken med metoden är att lugna barnet och få barnet *redo att somna* men att barnet sedan skall somna på egen hand. Tanken med att man sätter handen ("tassen") på är ursprungligen hämtad från djurvärlden - också djurhonor lugnar ju sina ugnar genom att sätta tassen stadigt på sin unge Därifrån kommer alltså namnet! Modellen rekommenderas av bl.a. Helsingfors sjukvårdsdistrikt och Mannerheims barnskyddsförbund.

Så här fungerar det:
Alltid då barnet gråter vid nattning eller vaknar på natten följer man följande rutin:
1) Lyssna först av gråten; är där pauser? tystnar den av sig själv? Ifall gråten blir mera intensiv fortsätt till steg 2
2) Sätt handen stadigt på magen/bröstkorgen/ryggen/sidan beroende på hur barnet sover; visa alltså att pappa/mamma är här men du skall sova nu. Ifall gråten tystnar håll kvar handen en stund men ta bort innan barnet somnar. Ifall gråten inte tystnar steg 3.
3) Smek barnet med stadiga, rytmiska, lugnande rörelser. Ifall gråten tystnar håll kvar handen en stund men ta bort innan barnet somnar. Ifall gråten inte tystnar steg 4.
4) Ta upp barnet i famnen och höll tight upprätt intill kroppen samt ifall barnet är hemskt ledset smek ryggen med stadiga, rytmiska och lugnande tag. Sätt ner i sängen genast då barnet är lugnt men innan det har hunnit somna. Behöll handen på en stund så att barnet känner att du är där.

Ha med en snuttefilt alltid då barnet är i famnen som ni sedan sätter t.ex. mot barnets kind då ni lägger ner barnet i sängen. Snuttefilten funderade alltså som trygghetsöverförare.

För att sömnskolan skall lyckas gäller det att:
- du själv är lugn och tålmodig, eftersom barnet reagerar på förälderns sinnesstämning. Den föräldern som är mest utvilad passar bättre att sköta barnets uppvak.
- Att uppfylla ömhetsbehovet dagtid ger en bra grund för god nattlig sömn. Håll barnet nära och lek lekar som innefattar mycket kroppskontakt.
-Ifall barnet somnar t.ex. under amningen, väck barnet ömt till insikten att hon lyfts till den egna sängen. Det är viktigt att barnet på natten vid uppvak inser att hon är på den trygga plats där barnet somnade.
-Barnet kan till en början reagera på sömnskolan med intensiv gråt, men klarar av de nya rutinerna när föräldrarna finns i närheten, där för att hjälpa.
-En regelbunden dagsrutin är viktig för att sömnskolan skall lyckas.

Metoden rekommenderas från 6 månader och kan användas oavsett om barnet sover på rygg, sida, mage, i egen säng eller samsover.

Om barn och inlärning (fritt översatt från en föreläsning av Katja Rantala):
"Bebisar har lätt för att lära sig och håller hårt fast vid det som de har vant sig vid. Så måste de fungera för det är det genom detta som de lär sig att bygga och få ordning på sin värld och börjar förstå den. Rutiner hjälper babyn att förstå vad som är på kommande och det gör världen trygg; babyn behöver inte vara på sin vakt mot överraskningar. Babyn lär sig på så sätt att hon fogar ihop saker som händer på samma gång eller i följd till minnessekvenser. Sådana här minnessekvenser kan barnet inte ändra på så lätt. Då barnet växer utvecklas hennes förmåga att med tankens hjälp sammanfoga saker och ting, men generellt sätt kan ett litet barn inte vara speciellt flexibelt."

Det är alltså därför man måste upprepa, upprepa och upprepa samma handlingar. Så småningom "lär" sig barnet att det är tryggt och att mamma och pappa finns där också på natten men man måste låta det ta den tid det tar. Ungefär 3-4 dagar upp till en vecka har jag läst någonstans att det tar för barn att lära sig nya rutiner men det varierar förstås från barn till barn."

(Taget från Familjeliv, http://www.familjeliv.se/Forum-3-23/m29293259.html)

Wish me luck!