Generationer

Älskar den här bilden! Tack Elisabet!

AW-uppdatering igen

Nä, det funkar inte. Det är mina brösts fel, inte AWs. Om Ture inte ammar ungefär varannan timme minskar min mjölkproduktion, verkar det. Så nu är det ersättningsfoxtrot igen. (Och amning varannan timme.)

Anna Wahlgren update

Ja, schemat är övergivet. Det var för struligt. Men jag tycker det är skönt med hållpunkter, håller mig till de ungefärliga tiderna. Det har blivit mycket lättare på nätterna, även om jag inte orkat söva om Ture utan mat under sex timmar. Fyra dock! Det går numera väldigt lätt att söva om honom, han har vant sig. Jämfört med förut då han ammades med tvåtimmars-intervaller är det jätteskönt med två fyratimmars sovpass. Lyx! Så jag måste säga att Anna Wahlgren var en bra grej.

Lea och Ture

Lisa aka Äppelkindmamman Bolin

Jönköping

Fika

Say whaaaaat?!

Playdate

Fotocred: Persson/Fransson

Bootcamp a la Anna Wahlgren

Ja, jag vet. Anna Wahlgren väcker starka känslor. Hon lockar fram aggressivitet även hos mig ibland. Kolik finns inte (nähä, det säger du!), spädbarn ska tvunget sova på mage trots vetenskapligt belagd ökad risk för plötslig spädbarnsdöd (hon har dock lagt till att man bör ha andningslarm), dagis är skadligt, det gör inte ont att föda barn (om man gör rätt) och direkt efter förlossningen bör man snöra sig hårt med sin medhavda korsett för att undvika ful mage.

Jag har köpt mastodontverket "Barnaboken" av Anna Wahlgren och läst den från pärm till pärm. En del är mycket riktigt idioti. Men annat är tröstande och stärkande och vägledande och underhållande. Jag kan ärligt säga att jag önskar att jag hade haft den när Ingrid var ny. I barnvärlden just nu känns det som om mycket går ut på att vi (eller mest jag, det snackas mycket om mamman) som föräldrar vet allra bäst för det är vi som känner barnet. Det kändes helt vansinnigt när man stod där och inte hade en aning om någonting och barnet mest skrek.

I Barnaboken får man klara besked. Order, nästan. Vilket gör boken aningen farlig om det är så att man vet att man är kass på att tänka självständigt och kritiskt. Det är inte vi.

Ture är nu en månad gammal och vaknar med tvåtimmars intervaller dygnet runt. Det är inte mardrömsjobbigt, långt ifrån, jag tror att han är en klassisk liten bebis. Han skriker knappt men vill alltså ha mat ofta. Han har gått upp massor i vikt och till och med på BVC där de förordar fri amning (i ett av deras häfte står det att barnet den första tiden äter 10-12 gånger per dygn, det vill säga hela tiden) har de sagt att Ture är redo för lite tuffare tag på nätterna. 4-6 timmar ska han kunna sova utan mat. Det säger Anna Wahlgren också, hence påbörjat AW-bootcamp.

Vi har (extremt otidsenligt, jag kan känna Möllanmammorna rysa lite som om en vind gick genom rummet när jag skriver detta) gjort ett schema över hela Tures liv. Det står bara äta och sova, men på ät-tiderna ska Ture även umgås med sin familj och sköta sin hygien. Nu ska vi se om det går att följa det. Bara pappret får mig att må bra. Och jag är säker på att jag hade mått bättre under Ingrids första månader om jag haft ett sådant.