När katten är borta...

Nu är jag hemma igen. Helgen har varit som skräddarsydd! Mycket god mat och ännu mer gott sällskap. Förutom på nätterna, då jag trodde att jag låg och sov tillsammans med Ingrid i den ihopfällbara smala sängen och att hon var på väg att ramla ner hela tiden, har jag faktiskt inte lidit något särskilt av avståndet till mina kära. I fredags när vi var ute tänkte jag hela tiden "...och här sitter jag och dricker öl och ÄR MAMMA!".