Prinsessa

Ännu en konversation från idag:

Lisa: Ingrid, ser du att trädet är tomt nu?
Ingrid: Var är alla löven?
Lisa: De är borta. Det är för att det är vinter nu.
Ingrid: Men jag vill ha snö! Jag vill ha snö när det är vinter!
Lisa: Mmm. Men du ser att det regnar? Om det är jättejättekallt så blir regnet snö.
Ingrid: Hmm.
Lisa: Precis som när du gör is med pappa, då blir vattnet is om det är jättejättekallt. Som i frysen.
Ingrid: Hmm.
Lisa: Och lite som i din bok, du vet när larven blir till fjäril. Så är det. Grejer förvandlas! Och du kommer också förvandlas, du ska bli vuxen!
Ingrid: Hur blir jag då?
Lisa: Det bestämmer du helt själv.
Ingrid: Då ska jag ha så hääääääär långt hår. Som man kan klättra på. För jag ska bli prinsessa, mamma!

Imponerande faster

På väg hem efter supermysig adventsmiddag hos Lena och Matti. När Emma satte av på cykel skedde följande konversation:

Ingrid: Hon cyklar, va?
Lisa: Ja.
Ingrid: Jäklar, vad snabbt hon cyklar!

Höstpromenad

Hos Margareta

Middag hos Stefan, vy från båda sidor av bordet.

Knäckebröd. Vad ska du göra åt saken?

.

Hur man förargar en make

Kolla här Love! (Fin men suddig bild.) I helgen var Ingrid med familjen Cortez/Tjälldén på Tekniska Muséet. Som ni ser var Ingrid pepp från första stund.

Ture börjar förskolan!

Igår fick vi besked. Ture ska bli pingvin eller delfin på Leonardo Förskola ett stenkast från lilla Ica. Det var bra att vi fick plats i tid, men vi hade ju in i det längsta hoppats på en plats på Ingrids dagis eller någon av de andra förskolorna i samma område. Men eftersom Leonardo ligger nära vårt hus kanske det blir ganska smidigt att hämta/lämna Ture på vägen. Och så kanske jag måste skärpa mig och börja cykla...

http://www.malmo.se/Medborgare/Forskola--utbildning/Forskola/Forskolor/Sodra-Innerstaden/Forskolor-i-Sodra-Innerstaden/Leonardo-forskola.html

Officiellt: Ture går

Ture sade sina första ord för ett bra tag sedan. Sedan dess har han inte sagt mer. Istället har han ruvat på att ta nästa steg i utvecklingen. Har man redan sagt ”Mamma”, ”pappa”, ”oj” och (enligt en högst osäker källa) ”Ingrid” så har man ju täckt det mesta av vad som behöver sägas.

Ovan är en bild på Ture, tagen några sekunder innan han tog sina första två steg. Ja, hans kläder är fläckade med välling, men jag har inte ork med någon slags photoshop historie-revision. Han tog först två steg. Nu är det så att två steg inte riktigt räknas om man vill kalla sig gående. Tre steg är den magiska gränsen och de måste tas enligt principen ”varannan fot”. Alltså: höger, vänster, höger eller alternativt vänster, höger, vänster.

Men strax därefter tog han inte mindre än fyra steg på raken. Varannan fot och allt. Högt skallade våra hurrarop.

Ännu några ögonblick senare tog han ännu en serie godkända steg, denna gång tre stycken. I sammanhanget ett underpresterande, men vi blev lite glada ändå.