Spinning head

Min hjärna går på nån slags extravarv. 17:e juni, jodå, det är nog ett bra datum det. Eller 18:e. Jag tror faktiskt att 18 är lättare att komma ihåg än 17, men å andra sidan så vill jag ju inte att Lisa ligger i värkar tills imorgon.

Undrar om jag får komma till patienthotellet? Vad ska jag ta med mig då? Mat, hade jag nog velat ha. Älsklingsmat. Choklad. Vad vill de ha? OST, såklart, nu får hon ju äta ost igen. Men vilka ostar är det hon gillar då? Stilton? Stelton? Vad heter den? Jag får fråga på Möllans ost helt enkelt. Och så Coca Cola kanske, man blir ju törstig. Champagne! Klart de ska ha något att skåla i! Systemet it is. Och så skulle jag ju baka bullar idag tänkte jag, jag behöver ju sysselsättning. Det blir bra. En förnödenhetskorg.

Undrar om de kommer hem igen eller om de ska stanna på sjukhuset nu? Jag skulle kanske parkera min bil utanför dem så de bara kan pysa när det känns som det är läge. Fast jag kan ju kanske hålla mig två sekunder och se om de kommer hem först.

Tänk, nu är de där inne med remsa på magen och andas, kanske, om det har börjat göra så ont än. Fast det gör det säkert för hon har ju känt av förvärkarna. Det är ju bra att träna hur som helst. Usch, tänk om det blir en jobbig förlossning!

Gud, ska det vara såhär det känns när andra föder barn? Jag kommer inte klara av detta flera gånger, tänk så många som är kvar som ska få! Cecilia, och Sara, och Andreas, shit, och massor andra. Jag kommer ju dö. Hoppas man blir avtrubbad med åren.

Åh hjälp, nu är Loves mamma online. Hon vet nog inget. Här sitter jag och tittar på hennes gröna plupp och vet att hon blir farmor om när som helst. Sjukt. Tänk om jag blir psyko och får tvångtankar och talar om det för henne? Typ som när jag tänker att jag kanske blir knäpp och knuffar ut Leas vagn i trafiken?

Var ska jag ta vägen med mig själv?