Googlechattade precis lite med Emma, ni vet hon som jag umgås med i fyra timmar? Hon verkar ha det rätt tufft nu när Hjalmar inte får gå på dagis lika länge. Nu hette det inte "Jag föder barn igen om ett år" längre.
Nu låter det så här: "Du ska se mig på promenaderna hem från dagis med Hjalmar i ena handen, hoppandes, Hedda på andra armen, skrikandes samtidigt som jag puttar vagnen framför mig med magen..." och "Hade jag bara behövt tänka på henne hade det verkligen inte varit några problem alls. Skaffa inte fler barn!!!".
Jag är inte det minsta sugen måste jag säga. Med en kolugn unge som Lea så är jag ju dömd att få en tokkrävande liten ilskbebis nästa gång.
Undrar hur Bobo blir i humöret? Om han blir en sån där amma hela tiden-unge eller om han blir mer nöjd på egen hand? Undrar hur mycket jag vågar komma dundrande med mina egna erfarenheter när min bebb är så lugn av sig, är min så kallade visdom egentligen värd något då? Man vet inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar