Dagis: sista dagen

Vi började dagen med samling. Och sång. ”…så skickar vi trumman till Charles-Didrik. Och när han spelar så sjunger vi såhär….”.

Sen börjar helvetet. Alla föräldrar skickas ut i personalrummet. Och personalen ska själva ha hand om barnen utan vår inblandning. Det är något av det jobbigaste jag har varit med om. Inte att lämna mitt barn, det har jag gjort tidigare. Men att sitta i en ring med främmande människor, utan möjlighet att göra någonting annat än att kallprata om ingenting. Jag var sjukt rastlös och det var alla andra också. Vi fick inte lämna rummet. Vi fick inte ens reda på hur länge vi skulle sitta där.

En halvtimme, gissade någon. Kanske en timme. Men det varade hela jäkla dagen. Trångt, ingenting att läsa och massor av människor som helt tömt ut sina samtalsämnen. Ingrid klarade sig bra. Åt, sov (lite) och lekte. Och precis innan vi skulle gå hem så interagerade hon faktiskt med ett annat barn. Astrid. Nya dagispolaren. Yes.