Fläskläpp

Första blodutgjutelsen! Jag och Ingrid var hemma hos Elina och satt och snackade på golvet såsom man gör när man har barn med sig. Ingrid bestämde sig för att försöka klättra över Elinas ben men felbedömde och susade med läppen före rakt ner i golvet. Hon skrek likadant som hon brukar göra, så jag hävde upp henne på höften och tröstade samtidigt som jag raljerade om att hon är så söt när hon har slagit sig. Att det är lite mysigt, för hon behöver en och man vet att det går över på en minut till skillnad från de flesta andra skrik. Då upptäckte vi att min axel var helt blodig. Det blev annat ljud i mammaskällan ganska kvickt. Men Ingrid gjorde som vanligt och slutade snart gråta. Hennes läpp svullnade upp rejält men hon verkade inte bry sig så mycket. Idag har svullnaden gått ner och det syns knappt. Usch, tänk så många gånger till hon ska slå sig!