Love och Ingrids gemensamma humor går ganska mycket ut på att han skäller på henne och skrämmer henne. Hon skrattar sjukt mycket då. Jag är lugn och trist och säger "Duppidupp Ingrid!!". Ha ha. Kanske är det Loves taktik, maybe she's born with it, men cool är ungen i alla fall!
Jag har 20 kusinbarn. Och då räknar jag bara mammas sida. Ingrid är näst yngst. Äldsta är 16 eller något sånt, men de flesta är under tio år gamla. (Tror jag.) Dessa barn, en hund och mängder med tanter och farbröder samlades under ett tak i Värmland i helgen efter mormors begravning. Barnen rörde sig genom huset som en flock vildhästar. De vuxna flockades kring buffén i köket. Och Ingrid, hon skuttade på rumpan genom hopen. Hon gick från famn till famn och skrattade. Hon knyckte lilla Saras napp (Sara är släktens yngsta tillskott, nio dagar yngre än Ingrid.) En lång stund satt hon vid mina ben under bordet och lekte med någonting. Totalt orädd för kaoset runt omkring.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar